347 dagar....
...sen vi blev tillsammans idag. Shit vad lång tid det gått. Vi var enbart tillsammans i en månad, sen tröttnade du på mig. Men du ska veta att jag aldrig tröttnade på dig. Jag trodde du kunde ge kärleken en andra chans trots allt. Du gav mig så många falska förhoppningar. Jag har mått så dåligt under det här året. Jag har verkligen grävt ner mig själv i mina djupa sorger, och det har nog märkts. Alla i min omgivning kunde se på mig att jag var lycklig på riktigt. Sen den 21 november 2008 har allt varit skit. Riktigt jävla skit. Jag har inte kunnat gå vidare, det ända jag haft i mina tankar är du, du, du, du! Varför föll jag så hårt för dig?
Visst…. Jag älskar dig. Men jag ska gå vidare nu, det svär jag på. Efter ett år.
Ja, mer personligt kan det väl inte bli. Jag vet inte vilka som läser min blogg, men jag bryr mig inte. Om ni tyckte det där var intressant, visst låt det gå runt. Det är bara hur jag känner.
Johanna åkerblom, jag älskar dig, du är till en sån stor hjälp och jag finns alltid här för dig oxå! Du är världens bästa! ♥