Tänk att tiden har gått så fort. & mina känslor fortfarande detsamma om inte starkare. Vad ska man göra? 

Du har tydligen gjort ditt val och jag ska inte klandra dig för det. 

Men du sa till mig att det verkade som det var jag som var osäker. Oh, its so not true.

Du vet vad jag tycker om dig, och det gör nog alla vid det här laget. 

För ett år sen var det vi och gaaaaah så jävla lycklig jag var! 

Jag tror alla kunde se det på mig, jag var verkligen kär. 

Jag vet att jag inte var den bästa flickvännen, men om du hade kunnat snacka om det med mig hade vi kunnat lösa allt, det tror jag starkt på. 

Men du valde att bryta, något som jag liksom inte kan släppa. 

Varje gång du rörde vid mig fylldes hela jag med värme, 

och varje gång du kysste mig så ville jag inte släppa taget. 

Jag ville verkligen inte vara utan dig. Jag vill inte vara utan dig. 

Vad ska man egentligen göra i en sån här sitation?

 Jag kan ju inte tänka på annat än dig.

Jag vill bara skita i dig, och jag vill kunna ignonera dig hela tiden, 

jag vill att du ska känna samma smärta jag har fått stå ut med. 

Men det funkar inte så, du känner ju trots allt inte samma som jag. 

---

Without you its hard to survive.