Nu sitter jag här och skriver igen. Mitt hjärta är öppet, jag kan inte sluta. Jag kan inte sluta tänka på oss, på dig, på alla känslor och alla minnen. Jag vet inte varför jag sitter här och skriver. Kanske i hopp om att Du ska läsa det. Men jag vet att du inte kommer göra det, så varför fortsätter jag? Mår jag bättre av det? Nä. Jag hittar inte rätt ord. För att beskriva känslan, för att beskriva för dig hur jag känner och hur jag vill ha allt. Hur jag saknar dig, hur jag älskar dig, hur jag tänker på dig, hur varm jag blir i kroppen när jag hör ditt namn, hur pirrig min mage blir så fort jag ser dig eller bara får ett sms av dig. Du kan aldrig ana hur mycket du betyder för mig..